Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Åsikter i all sin enkelhet


Provocerande, kanske, men jag finner det både roande och oroande när människor är ståndaktiga i sina åsikter. Det kan vara ekonomi, så klart, och även tusen andra ting. Att tycka något är en mänsklig rättighet, utan tvekan. Det mesta tyckandet som existerar bygger ju ofta på något, det kan vara kunskap man förvärvat, hörsägen man gillar eller identifierar sig med och även ett sätt att sätta sig själv i strålkastarljuset. Det finns många människor som trivs i att sola sig i glansen av sig själva, i den gruppen finns det allt från politiker till den lilla medborgaren på bloggen.

Att ha en åsikt men samtidigt att lyssna på andras åsikter borgar för ett trevligt samtalsklimat. Att högljutt försöka tala om att ens egen åsikt är den enda rätta gör det inte och leder dessutom inte till någon nytta alls. M-politikern Delmon Haffo med sitt dra åt helvete hora är ett exempel på den senare men bara ett exempel på politiker som tappat fotfästet i verkligheten.

Än värre är att ha en massa åsikter och samtidigt vilja tysta andras. Ett sådant aktuellt exempel är mer horribelt då demokratiminister Bah-Khunke vill se inskränkningar i vad människor får uttrycka på nätet.

Människor som har starka åsikter och en motvilja till att lyssna på andras - lyssnar jag inte på. Det finns inget mer misstänkt än någon som vet något som jag då inte tycks veta och att denna kunskap är helt rätt, ofelbar och okränkbar. I denna fålla finns så klart aktietipsarna men också alla våra religioner, från tröttande Islam till heltokiga Scientologin. Det är också denna grupp människor som jag oroar mig mest kring -  de som förenklar, inte vill ta till sig fakta, inte vill resonera eller lyssna och samtidigt vill hävda att alla andra har fel. Och har man fel så ska man hycklas med, förolämpas och ryas åt. Ja, det gäller även aktietipsare, som sagt.

Allra värst är de människor som återfinns i kategorin före men som dessutom vill döda dig. Där har vi de som sympatiserar med Daesh, också kallad Islamiska staten, men också sådana som Syndikalisterna som via omstörtande revolution vill ta oss alla tillbaka till en tid som flytt. Blodet hettade på mig när de senare och dess Göteborgsavdelning önskade livet ur alla poliser på ett sätt som innebär mycket lidande för dem och deras anhöriga. Där Daesh och dess anhang är galna och farliga - där är grupper som Syndikalisterna rent av samhällsomstörtande i sin galna och verklighetsfrånvridna skepnad. Dessa människor är jag faktiskt riktigt rädd för. Eller är de de människor, förresten? Tvivlet gnager.

Tyvärr är nätet en skådeplats för navelskåderi och det är dessvärre inbyggt i dess funktion - du har ingen äkta dialog med någon när du skriver och får kommentarer tillbaka. Förmågan till empati och förståelse fungerar inte utan en äkta, mänsklig dialog. Åsikter prövas egentligen aldrig utan staplas bara på och emot varandra - inga insikter nås. Sociala medier har egentligen inget med någon social bindning att göra.

Så, vad vill jag då ha sagt med detta inlägg, något som inte är helt tydligt. Jo, att lyssnandets konst är hotad trots att det är den som lär oss något. Det gäller så klart också läsandets och betraktandets konst som finns i samma familj. Ju mer man lär sig desto svårare blir det att generalisera, förenkla och bagatellisera, därmed i sig en vaccination mot korkade åsikter. För med kunskap blir det helt enkelt mer skralt med åsikter som inte är väl underbyggda och automatiskt färre totalt. För en åsikt är väl värd att lyssnas på och borde värderas. Respektera andras åsikter men samtidigt se till att din åsikt kan respekteras då den är väl underbyggd.

Åsikter kan ibland tolkas som sanningar, vilket är helt fel. Sanningar är som gungfly och kräver underbyggda källor för att ens vara en gnutta trovärdiga. Fakta kan också vinklas för att visa på en sorts sanning då en åsikt i botten är själva utgångspunkten. Inte är det lätt att tolka världen och inte ens media av idag har en speciellt stor trovärdighet längre. Så vad gör man? Vem och vad kan man lita på? Det är nog vår tids största knäckfråga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg