Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Fårskallar


Dag läggs till dag med sommarlättja. Dottern på festival, sonen på pokemonjakt och frun iväg på sitt fritidsnöje. Själv tar jag kafferast och funderar finanstankar. Inga inköp men några försäljningar. Följer Piotroski F-Score via Börsdata på den svenska börsen och håller mig till trygghet utöver mina galna investeringar i biotech och dataspel. Att behandla cancer och att roa sig i fiktiva världar hör väl till samtid och framtid?

Löner har trillat in och sommarfakturor betalats. Lite mer sparande till framtid och resor lär det bli. Använder fortsatt You Need A Budget för total kontroll. Det är en lite märklig känsla att erhålla pengar när man är semesterledig - men en sympatisk sådan. Jag har sagt det förr: jag jobbar enbart för slantarnas skull. Det spelar ingen roll - jag går likgiltigt till jobbet varje dag med lönen som enda anledning. Utan en månatlig insättning på kontot skulle jag aldrig sätta foten på en arbetsplats.

För inrutat är skit. Det är verkligen apa! Vi går så som en fårskock i de fållor som står oss till buds. Skola, arbete och pension säger samhället åt oss, att det är de livsfaser vi har att förhålla oss till innan vi gravsätts i mull. Vi tar det för givet. Så ska livet se ut och det är intutat i oss sedan vi var telningar. Vad ska du bli när du blir stor, lille vän? Skaffa dig bra betyg så får det ett bra jobb. Gåshuden kryper på mig igen. Alla är vi hjärntvättade till att understödja detta system och mönster. De som bryter mot det uppmärksammar, beundrar eller förfasas vi över. De som hoppar ur kätten och springer till skogs är allt lite tokiga. Eller?

Att bygga sig en guldhöna, eller vad man så önskar kalla den, är att göra just detta. Vill man något annat än att harva i ekorrhjulet bortom de sexiofem är det väsenligt att använda sig av denna möjlighet - att spara mer och att konsumera mindre. Riktig privatekonomi lärs inte ut i skolan så det här behöver vi lära oss utanför denna institution. Därmed inte sagt att det är speciellt svårt. Det kräver mer av uppoffring än intelligens. Eller så som Stephen Hawking uttrycket det: kunskapens största fiende är inte ignorans utan illusionen av kunskap. Bloggvärlden vet mycket men man måste lära sig själv, inte minst eftersom vi alla vill ta olika risker och har olika mål.

Ju längre vi utfört något på ett sätt desto svårare är det att lära om. Det är ofta svårt att erkänna att man inte vetat bättre. Att inse att livet kunnat sett annorlunda ut om du börjat gjort saker på annat sätt för länge sedan är depraverande. Men det duger inte att gråta över spilld mjölk. Bästa tillfället att börja bygga en oberoende privatekonomi var kanske för tjugofem år sedan - men näst bästa tillfället är i dag! Känn glädje i att du nu vet bättre och kan börja skapa bättre förutsättningar för dig själv härifrån och framåt. Långt ifrån alla når ens denna punkt.

En anställning eller ett jobb ger en inkomst. Guldhönan du bygger ger ytterligare inkomster. På sikt ska den senare kunna hantera det hela. För att jobba - det ger oss inte både pengar och mer tid över. Som löntagare byter du din tid mot pengar. Vill du gå ner i arbetstid får du också mindre lön. Jobbar du å andra sidan övertid får du sitta mera på kontoret mot fler slantar. Det är ett oändligt, kompromisslöst förhållande. Låt pengarna jobba för dig istället!

Jag behöver inte mycket. Min ekonomiska frihet som jag önskar mig handlar inte om att konsumera. Att vara rik är för mig att disponera min tid efter eget huvud. Utan tvång eller hävd vill jag vända ansiktet mot solen och lyssna till en lugn puls i mitt system. Jag skiter i statusmarkörer och fiktiva hierarkier - min tid är allt jag önskar. Vad du önskar dig vet bara du. Eller vet du? Har du tänkt till? Eller följer du bara efter de andra fårskallarna?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg