Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Kampen med banken


Ett dop i havet med familjen, ett pass på gymmet i ensamhet och en bedårande afton på altanen. Svensk sommar är min sommar. Jag behöver inte alls fly landet, inte ens om det regnar. Det blir inte bättre än så här i Sverige så jag reser hellre iväg under depressiva höst- eller vinterdagar.

Lyssnade på Emilia Linds sommarprat med tårar i ögonvrån under träningen - vackert, sakligt och eftertänksamt av en ung människa med en livssorg som följeslagare. Sommar i P1 sparar jag i min mobiltelefon för att lyssna på under hela hösten.

Brevbäraren överlämnade ett irriterande brev från Handelsbanken om att vår ränterabatt är på väg att löpa ut. Kontaktade dem i ett lite surt e-mail att vi vill behålla den framförhandlade räntan. Blir det något kuckel så får vi göra som förra året - boka in ett möte på det lokala bankkontoret och med rynkade pannor tråka ut tjänstemannen tills vi får som vi vill. Jag kompromissar inte med storbanken och deras trams - som kund sedan 1996 borde de inte vara så tramsiga utan med avslappnade i sin attityd.

En påtagligt för stor banksektor har vi i Sverige - i runda tal 400 % av BNP - och alla vill tjäna pengar på oss. Handelsbanken, exempelvis, vill att vi ska spara i deras mediokra och dyra fonder. De gör också vad de kan för att via avgifter tvinga oss att sluta använda kontanter och andra dyra tjänster samt att låta oss betala för sådant vi numera gör själva - och det kräva dator, mobil och internetanslutning.

En skojig insändare i Sydsvenskan menar att bankavgifter borde ses som svarta inkomster. Hon drar en parallell till ungdomar, i detta fall scouter, som hade en loppmarknad. Eftersom inte alla människor har Swish eller för den delen mobilt bankid så behövdes växelpengar i form av mynt. Banken skulle ha 10 kronor per myntrör och 16 kronor per sedelbunt. Sedan skulle de ha ytterligare 7 procent för att återinsätta pengarna efter loppisen.

Jag förstår att banken är en affärsverksamhet - men det hindrar inte mig från att ge dem fingret och bespotta deras, i mina ögon, orimliga avgifter. Därför har vi heller inte en bank utan nyttjar dem på bästa sätt utifrån deras företräden - bolån hos Handelsbanken och sparande hos Avanza. Buffert hos Sevenday och lite annat i spridda skurar. Trogen kund? My ass!

Läs även andra bloggares åsikter om , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg