Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Trösterikt


Jag ska inte beklaga mig eller ens tycka synd om mig. Men det är rätt tunga dagar. Samtidigt tror jag på bättre tider, snart. När jag äntligen får lov att byta jobb och arbetsplats. Under tiden så låter jag tröst komma från guldhönans kackel om att det går bra med värpandet.

Lite flax har jag haft. Tog in Tobii i portföljen i veckan, den där aktien som jag försökte att köpa i noteringen men inte fick någon tilldelning. Cantargia har fått revansch och från att ha varit ett av mina svartaste får stoltserar pappret nu med svarta siffror istället. Den ljuva Starbreeze fläktar mig skönt med nya överraskande höjder. Denna dag driven av samarbetet med Acer och Imax. Jag är tacksam för lite medgång. Tack, tack.

Biluslingen som vi köpte härförleden ger ingen sinnesro och konstigt vore annars. Vi behövde den och det var troligen en god affär relativt sett. Men guldhönan fick ta smällen och önskan är nu stark att återhämta de tappade stegen i målet mot ekonomiskt oberoende. En del i detta är att tänka än mer på vår budget - det finns utrymme, tveklöst.

Att prioriteringar i en privatekonomi är viktig är inget nytt. De gånger jag har svårt att välja bland dessa prioriteringar så brukar jag välja de eller den som gör mig gladast. Det fungerar dock inte på elräkningen, måhända. Men i det stora hela - gladast kostnad vinner av två sådana som kan jämföras. Men det krävs eftertanke. Finansiella beslut tål att tänkas på och ju större de är desto mer tänkande bör stoppas in i det. Vill vi verkligen betala för det här?

John D. Rockefeller, känd som en elaking men samtidigt en filantrop, var en person som tänkte till om pengar. Han blev också oförskämt rik. Han var mycket tävlingsinriktad och såg till att få saker gjort. Utöver detta så förde han kassabok och skötte en budget. Aha? Jodå, att hålla koll på inkomster och utgifter kan betyda något i en strävan att bli förmögen. Och mannen ifråga började ju faktiskt sin karriär som bokhållare så en viss förståelse fanns, så klart.

Slutligen, han prioriterade noga, noga. I vilken riktning skulle slantarna spenderas? Och hur mycket skulle betalas för än det ena eller andra? Varje krona var av värde och det skulle inte tas lätt på.

Att genomlysa sin budget och att titta på var pengar spenderas och i vilken omfattning är en nyttug övning. Det finns ingen skam i kostnader och livet ska faktiskt levas här och nu - det finns inget annat. Men att prioritera, det är det som ger oss penningkontroll och lugn. Det finns så mycket som vi egentligen inte behöver. Och det är i sig en tröst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg