Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Håll i pengarna


Att ta dåliga ekonomiska beslut har jag blivit sämre på de senare åren. På något sätt har jag bättre impulskontroll utan att för den saken tappat bort den helt. Jag köper saker, det gör jag. För att spara tid, något jag finner synnerligen värdefullt, rullar nu en robotdammsugare längs golvlisterna. För att se vad jag gör och hålla ned elräkningen stoltserar nu en skrivbordslampa med LED vid kontorsarbetsplatsen. Den gemensamma nämnaren är oftare nu än förr att det ska finnas en nytta med köpet och att det ska vara god kvalitet - att slänga gynnar inte mänskligheten.

Jag är försiktigare med pengar och det gäller även investeringar. En dag som denna känns det fint att inte äga Fingerprint, exempelvis. Jag har helt enkelt inte mage, och då syftar jag på min hälsa, att ta risker i sådan utsträckning. Numera fonderar jag till största del och skuggar index på ett ungefär men med lägre risk. Men visst är det häftigt att så här långt i år intjänat ungefär en fjärdedel av intäkterna utan att ha gjort något mer än att låta bli att konsumera och bara spara.

Jag minns mina farföräldrar som hade det gott ställt med en tidens måttstock. De hade ett litet företag som när de väl pensionerade sig gav en slant i sig. De sparade av sina pensioner och närde en dröm om att spara ihop en miljon på ett vanligt sparkonto - jag tror inte de nådde dig och lika bra var väl det eftersom det enbart var en fix idé då de saknade en anledning eller ett mål med sparandet.

Mina föräldrar i sin tur förlitade sig på staten och inflationen och det med viss framgång. Bolånet urholkades i rask takt bara genom att vänta och inte göra något alls. Att spara var aldrig något mina föräldrar ägnade sig åt men det gick fint ändå.

Så ser det inte ut för mig och min generation. Nej, vi lär behöva ta vårt eget ansvar över framtid och dess ekonomi. Dessvärre ser jag för många som i sin tur blundar och det lär ta en ände med förskräckelse. Och många av de som sparar lägger slantarna på en nollräntekonto och fortsätter att spara till sin pension via dubbelbeskattning. Vad beror det på? Ointresse eller okunskap? Både och?

Så som ryggmärgsreflex så fortsätter regeringspartierna att höja skatterna för ett folk som redan lever under ett av världens högsta skattetryck. Ja, de svenska kommunisterna som inte ens sitter i regering får alltså vad de önskar. Man använder som vanligt argumentet att behov finns för att säkra vår välfärd - men vem tror numera på sådant floskel? Att vårt välfärdssystem ska gå ut på att vissa försörjer och andra försörjs kommer innebära en systemkollaps. Att kommunister är arbetsskygga i gemen är välkänt och i dagarna är Lars Ohly i rampljuset så som arbetslös sedan 2014 - och han ser nöjd ut. Han har ju trots allt ansträngt sig och sökt femton jobb!

Vi får se var det slutar. Tills dess, tänk på detta när du deklarerar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg