Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Verktygslåda


Jag blir så förbannad. Hade ett riktigt uselt lönesamtal som i princip renderade mig skulor. Argumentet för att det inte skulle bli mer än så var så småaktigt att det inte ens gör sig i pränt. Mulen, men inte motstulen, planerar jag mina drag framåt. Jag har en ganska bra lön och det i sig gör att jag för stunden ger min arbetsgivare ett virtuellt finger. Lönearbete åt andra är och förblir ett modernt frivilligt slaveri. Däremot så är lön ett verktyg i sig.

För lön är viktigt men inte allt - förmågan och utrymmet att spara av den är faktiskt än mer väsentligt. Det är ju så enkelt - spara tio procent varje månad och du har en hel månadslön undanstoppad efter blott tio månvarv. På dylikt sätt ökar man på sin lön på ett alternativt sätt. Till sist så blir lönen helt underordnad och det är dags att tacka för kaffet och önska chefen ett fortsatt långt arbetsliv.

Verktyg har man aldrig för många av. Här kommer ett av mina. Jag har satt upp en sparmatris som jag kallar något så fantasieggande som Målsparande. Vi har alla lärt oss att målsparande - det betyder att vi sparar till något som vi ska köpa, det vill säga själva målet. Så är det inte med familjen Pennings målsparande även om pengar ska användas till något förr eller senare. Nej, målet här är att nå en viss nivå på sparandet och det är ungefär 49 procent av inkomsterna.

För stunden ser denna matris ut enligt bild.

Det här är själva målen. Vi ser en schablonintäkt och ett gäng poster som är sparande av olika slag - amorteringar, insättningar, sparanden och investeringar. Varje månad fyller jag i faktiska inkomster och målen balanseras därefter mot dessa. 

Mål ska vara uppnåeliga och inte alltför svåra. Just femtio procent kändes tufft så därför valde vi fyrtionio som kändes lite bättre. Och september blev en fin månad och hela 55 procent nåddes, minsann. 

Vad betyder då de olika posterna? 
  • Amortering är bolån och studielån
  • Spar- och semesterbuffert är respektive till för trista ting och roliga äventyr
  • De så kallade överbetalningarna är att krediter i slutänden ska uppgå till att vara förbetalde i sin helhet.
  • Och så ett gäng olika investeringskonton
Det fina med min tjusiga målsparartavla är att det finns en morot som innebär att varje procent vi lyckas nå utöver målet får vi lägga 25 procent av dessa till restaurangkontot. Ja, det vill säga att eftersom vi nådde 6 600 kronor över mål läggs 1 650 kronor av dessa i äta gott. Att äta och dricka gott är för mig en livsnjutning av rang.

Om vi missar målet då? Måste vi då böta från restaurangkontot? Blir det springnota? Nej, det blir det inte. Uppfyllt mål är lika med belöning. Missat mål - då är förlorarna ändå vi. Det blir revision, det blir det - men inte mer.

Vad har du för verktyg i din låda? Något vasst?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg