Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Längtan


Det finns kvar där någonstans i mina digitala gömmor. I en mapp skulle jag kunna tro, kanske med namnet Kalkyler 1992 eller snarlikt. Ett ark av rutor indelade i ett nät av bokstäver och siffror som hyser historiska drömmar. Förrädiska, historiska drömmar av köplust och längtan av att äga.

En kolumn består av en månadsföljd, en annan av ett blygsamt belopp och en tredje summerar den förra. Det finns många rader då den kvantitet av pengar som behöver nås är svår att nå. Jag och min dröm som aldrig nåddes.

Det handlade om att jag och frun, som vid denna tid var sambo, behövde en bil där jycken också kunde få plats. Vi suktade efter en begagnad Opel Kadett Karavan. I den fanns det bra med utrymme i skuffen.


Det blev aldrig en sådan och det var nog lika bra det. En äkta rostburk och få levde några längre liv. Men idag kör jag en modern Opel med massor av teknik, finess och lull-lull. Vi köpte den kontant dessutom. Men vad som skiljer sig från förr är att drömmen inte finns där. Att köpa något, exempelvis en bil, ger mig inga kickar eller någon glädje längre. Ibland sörjer jag den härliga känslan. Men den går inte att nå.

Jag köper saker, det gör jag. Av praktiska skäl eller i syften. Däremot minns jag knappt när jag inhandlade något som gav puls eller glädje. Det finns på sin höjd belåtenhet och tillfredsställelse. Men det gör det med en skogspromenad också. Eller en kopp het java.

Sensmoralen? Det finns ingen. Mer än att jag antagligen blivit gammal. Eller om jag tänker positivt: jag har nått en ny nivå av mognad?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg