Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Waste of life


Nu är det jul igen och då så är det julfest på jobbet. Jag gick inte i år. Det var nog sista gången i fjol. Jag tycker inte om företagsevenemang - dels för att de inte är på arbetstid och jag får inget betalt, få är så svårflörtade som jag när det gäller prislappen för min tid, och dels för att jag inte tycker om att blanda kollegor med alkohol. Få saker tenderar att sänka arbetskamrater i mina ögon när det rajjas, blajjas, kramas och sluddras om vart annat.

Varför ska man umgås med arbetet och kollegor utanför jobbet? Vi ses ju ändå så det räcker och blir över. Man träffar ju dem oftare än familjen och vännerna! Jag har egentligen aldrig sett några svar alls på den frågan. Det kan åtminstone inte handla om teambuilding för en sämre jordmån än en firmafest är nog svårt att hitta. Då ska det pratas allvar med chefen, då ska det tafsas på sekreteraren och då ska det vara så himla gråtmilt bundissamkväm.

Det är tur att jag inte har någon chefsroll för då är man mer eller mindre tvingad av ledningsgruppen att vara där och prata med dragna undersåtar som man inte ens tål i normalfallet.

Att lägga julfesten på en fredag är kutym - då riskerar man inte att några medarbetare som festat runt till fem-tiden på morgonen inte dyker upp och gör sina plikter nästkommande arbetsdag. Och det är ytterligare en anledning att jag ratar partajet - fredagen, det är ju veckans bästa dag! Laga en god middag och njuta ett glas rött, umgås med fru och barn och varva ner efter fyrtioplus-veckan. Nä, har jag gjort mitt dagsverke så är jag mer än nöjd med att befinna mig på arbetet, oavsett umgängesform.

Jag har redan sett, trots att jag försökte undvika det, några videosnuttar från julspektaklet - och jag är så nöjd att jag inte var där. Waste of time blir waste of money och waste of life. Det enda sättet att stå ut på en sådan fest är att bli dyngrak själv och det priset betalar jag inte. Det kan också kosta en jobbet.

Ni som tycker firmafesten är rolig, se åtminstone till att följa tre grundregler: sup inte, tafsa inte och gå hem i tid - glöm inte att du fortfarande är på jobbet. Inget gott händer efter tolv på jobbpartajet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg