Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Allt är en fördel


Jag tycker om djur, det har jag alltid gjort. Ja, bättre än människor dessutom. En katt eller en hund har inga dolda agendor eller inbyggda falskheter. Samtidigt så lever vi alla tillsammans och människor, det är vi ju. Och att andra människor ställer till det för oss, det får vi leva med. Eller?

Ni känner säkert till konstnären Lars Vilks. Att han är kontroversiell är inget understatement men han är intressant ur många aspekter. Att han numera mest förknippas med rondellhundar avbildade till att föreställa Muhammed är tråkigt då han rymmer betydligt mer än så. Och de som enkelt avfärdar honom som rasist eller islamofob har inte gjort hemläxan och läst på - för Lars Vilks ser det mesta som en konstinstallation som ska provocera och så även hans person. Men nog om det, för den egentliga anledningen till att jag nämner personen ifråga är hans fascinerande devis: allt är en fördel.

Jag gillar uttrycket skarpt. Den mer förnumstiga det är inte hur man har det utan hur man tar det ter sig lång och en aning fingerpekande. Allt är en fördel innehåller allt och mer.

Så hur ska man då se på sina problematiska medmänniskor - de som ställer till det, förstör, sätter käppar i hjulet, ryar och går på? De som kommer i vägen, attackerar oss, de själviska, de som väljer ett tokigt styre som vi alla sedan ska leva under? Det är frustrerande och problematiskt - eller inte alls så.

Kejsaren Marcus Aurelius sa en gång att en eld flammar upp oavsett vad som kastas i den. Människor är inte problem utan möjligheter. Möjligheter att vara snällare, att förlåta, att ta en tuff diskussion, att försöka på ett annat sätt. Det som är ett hinder blir egentligen vägen - vägen att utvecklas som människa. Tänk kring det nästa gång någon gör livet surt för dig - de ger dig inte problem utan möjligheter och det är din uppgift att göra något bra utav dem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg