Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Inga offer


Önska aldrig att livet var lättare, önska att du var bättre. Jim Rohn uttryckte sig så. Jag gillar det då det i all sin enkelhet tolkar skillnaden mellan att se sig som ett offer utan makt över sitt liv och att se sig som en person med kontroll över det. Offerkofta är här ett bra uttryck - människor som gnäller över sin situation, pekar på allt och alla så som ansvariga för deras situation och i största allmänhet tycker synd om sig själva. Och ingen gillar gnällspikar så det är dessutom kontraproduktivt. Att vara offerkofta gör inte ditt liv bättre.

Vad kännetecknar då en offerkofta? Jo, de är miserabla i sin uppenbarelse då de klagar, tar inget ansvar, överdriver sina problem, känner sig ständigt utsatta, ber aldrig om ursäkt och inte sällan saknar både empati och sympati för andra. Dessutom är de långsinta och glömmer inte en oförrätt. En offerkofta vill inte anstränga sig mer än när de känner för det, de klamrar sig fast vid stora mål och drömmar och de skyller sina egna tillkortakommanden på föräldrar, partners, vänner, arbetsgivare och allt och alla - men aldrig på sig själva.

Det är dock aldrig för sent att ta av sig offerkoftan. Det är en befrielse, vill jag lova. Det handlar om att bryta upp och att agera i stället för att reagera. Om att välja sitt liv. Om att ta hand om sig själv. Vi är otroligt, fantastiskt lyckligt lottade att leva här och nu istället för hundra eller tvåhundra år sedan när livet faktiskt var svårare på alla sätt, sjukdomar inte kunde botas och när det var lika naturligt att begrava ett barn som att få ett.

När du tar kontroll över ditt liv så blir det enklare. Det blir lättare att se att människor inte goda eller onda utan bara omedvetna och ignoranta. De påverkar inte dig, de är inte ute efter att skada dig utan de vet helt enkelt inte bättre. För folk i gemen är avundsjuka, elaka, frustrerade och småaktiga från och till, något du inte ska ta personligt - för de gör är det inte med avsikt. Och denna insikt blir en lättnad för dig.

Kontroll över ditt liv innebär både självkontroll och anspråkslöshet. Det är nödvändigtvis inte enkelt men är samtidigt motsatsen mot att vara offerkofta. Du väljer helt enkelt själv vad du vill göra och vad du vill utsätta dig själv för. Du ska egentligen aldrig behöva känna rädsla inför något eftersom just en sådan rädsla handlar om tankar kring vad som eventuellt kan hända. Men det är ju inget att vara rädd för - eftersom livet bara händer ändå. Att göra vad man vill göra är både ett ansträngande liv men också ett fritt liv.

Men hur börjar man? Jo, träna dig i att vara i kontroll över dig själv och ditt eget liv. Ge bort saker du inte använder längre. Hoppa över en måltid och känn hur hunger känns. Försök promenera en timme tillsammans med någon utan att prata. Ta på dig dina fulaste kläder och märk hur lite någon bryr sig. Bara sitt någonstans utan att göra något alls. Kasta en macka i sjön. Gör något du är usel på och träna att bli bättre på det.

Om idag var din sista dag - vem skulle du tacka? Tacka dem. Vem skulle du be om ursäkt till? Be om ursäkt. Vem skulle du ge beröm? Beröm dem. Ta en promenad. Tänk på det värsta någon utsatt dig för och säg till dig själv att du förlåter. Gå utomhus inatt och se på stjärnorna.

Enkelt. Lätt. Du får något att tänka på och något att minnas. Du har makten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg