Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Hybris och feghet


Anser du att du är bättre än de flesta? Att du vet mer, kan mer och är klokare? Då bör du ta dig i akt. Att ha ett stort ego, det är något du bör arbeta med att plocka ur dig.

För när vi är stora egon - då är vi dessvärre arroganta, själviska och många gånger kortsiktiga. Vi är inte sällan otrevliga, ytliga, osäkra och faktiskt, tro det eller ej, sköra.

Egentligen är det enkelt. Vi kan inte arbeta tillsammans med andra människor när vi satt upp mentala hinder så som tron kring vår fullkomlighet. Vi kan inte förbättra världen, vi kan inte ge eller ta emot återkoppling, vi känner inte igen möjligheter och inte heller kan vi skapa sådana. 

Ett annat namn för ego är hybris, från grekiskans hubris. Ikaros var en tragisk hjälte i den grekiska mytologin, som i övermod och hybris flög mot solen med vingar av vax. Hybris ansågs av grekerna vara en ultimat fiende som behövde betvingas. Istället var ödmjukhet och självmedvetenhet sanna styrkor. Ego är din fiende.

När du sedan har skaffat dig insikten att ditt ego är något som arbetar emot dig kan du ta allt ett steg längre och fråga dig: är jag modig eller en fegis?

Författaren Varlam Shalamov som 1937 dömdes till arbetsläger i det Sovjetiska Gulag skrev sedermera ned de erfarenheter han lärt sig:

Jag är stolt att jag redan från starten 1937 beslutade att jag aldrig skulle högakta min frihet om den ledde till en annan mans död, om min frihet skulle innebära att andra människor förtrycktes. 

Både min fysiska och min spirituella styrka visade sig vara större än jag hade trott under denna svåra tid och jag är stolt över att jag aldrig förrådde någon eller skickade någon annan i döden. Jag lärde mig att planera mitt liv en dag i taget, aldrig mer.

Jag lärde mig också att världen inte kan delas in i goda och dåliga människor - utan i fega och modiga människor. De fega har förmågan till att utföra de värsta saker, de dödligaste, vid mildaste hot eller påtryckning.

Vem vill vara feg om man kan vara det motsatta? Mod att möta olycka. Modet att möta döden. Mod att riskera sig själv för en medmänniskas skull. Mod att hålla fast vid sina principer, även när andra kommer undan med eller till och med belönas trots alla avsaknad av goda sådana. Mod att tala klarspråk och att insistera på sanningen. För om du ser oförrätter och inte påtalar oförrätt så är du en oförrätt. Det betyder att om du inte är villig att riskera något - dig själv, din bekvämlighet, din status - och påtala orättvisor så är du en fegis.


Mod och feghet finns överallt. Frågan är bara, när det blir svårt - vilka ansluter du dig till? Kommer du att vara falsk och feg? Eller kommer du att trotsa det och vara modig?

Idag, den första dagen - i vilken kategori kommer dina handlingar att falla?

Kommentarer

Populära inlägg