Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Blodssynd


Det går inte att skylla från sig. Dina val ger dig garanterat konsekvenser. Ditt agerande tar dig någonstans. Men även de val du inte gör och de vägar du inte följer påverkar dig i någon mening och riktning. Oavsett så är du skyldig. Skyldig att svara för dina val.

Att skylla på omständigheter eller sakens natur är helt meningslöst. Inget förändras till det bättre med en offermentalitet. Det är å andra sidan inte lätt att ta ansvar för allt vi säger och gör - men det är det vi behöver göra varje dag. Att vara en offerkofta är att förminska sig själv och ge bort ansvaret.

I Sverige finns en sjukdom värd att nämna - den kollektiva skulden. Jag är inte ansvarig för mitt agerande. Du är inte ansvarig för ditt. Istället är vi tillsammans ansvariga och skyldiga tillsammans.

Män är ansvariga. Sossarna är ansvariga. Invandrarna är skyldiga. Ungdomar är orsaken. Din släkt är ansvarig. Min släkt, fast jag undantaget, är skyldiga. Nordkorea. USA! Muslimer!

Det här är bara ett löjes skimmer. Ingen, jag säger ingen, vill kollektiviseras och behöva ta andras skuld bara för att man har penis, partibok eller bryter på dålig svenska. Ingen vill känna oro över att den grupp som någon anser att man tillhör är rasister, homofober, köttberg, hororeller tiggare.

Eget är ansvaret. Slår jag kvinnor är det mitt ansvar. Kör jag bil likaså. Ansvaret är också mitt när jag gör något bra, då kan jag inte rida på vågen av kollektivet. Bara vad jag gör och säger betyder något. Ingen är någonsin ett offer om vi inte väljer det själva.

Life becomes hard to bear only when we, as self-betrayers, cast ourselves in a victim’s role by regarding others as our victimizers and nurse our misfortunes as if they were badges of honor.

C. Terry Warner

Dina val och reaktioner är dina ansvar. 

Liksom andras är deras individuella ansvar. 

Det finns aldrig en kollektiv skuld.

Kommentarer

Populära inlägg