Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

65


Jag har många i vänkretsen som inte tänker så mycket kring pensionen. De bara ser siffran 65 framför sig. Det är väl så min generation är uppväxt, det var 1976 som en lagändring satte pensionsåldern till just 65 år efter att ha legat på 67 år sedan 1913. I slutet av nittiotalet togs pensionsåldern bort och istället blev det möjligt att från 61 års ålder börja ta ut hela eller delar av pensionen. Sedan dess har medellivslängden för de som nått c:a 65 års ålder ökat med 12 till 14 år.

Men som sagt, jag hör mycket 65, 65 och 65 fortfarande. Jag vill ju gå tidigare än så. 62 år är min tanke. 61 år är inte så bra men 62 är ganska optimalt. Eller rättare sagt 62 år och en månad. Swedbank har ett räkneexempel på detta. Enligt beräkningen tappar en privatanställd tjänsteman, med en månadslön på 40 000 kronor i månaden, 5 630 kronor i månaden i total pension vid uttag från 65 om denne slutar jobba vid 61. Om samma person slutar vid 62 år och en månad blir tappet bara lite drygt hälften så stort, 2 940 kronor. Varför då? Det beror på att tjänstepensionen i det senare exemplet fortsätter att ticka in till just 65.

För att kunna gå tidigare behöver man pensionsspara. Nu finns det ju inget sådant längre men spara måste man. Grundkurs ett är att börja spara i tid, men det kan vara enklare sagt än gjort. I de barnalstrande åren är ekonomin oftare hårdare ansträngd. Enligt Swedbanks hushållsberäkningar har tvåbarnsfamiljen nödvändiga utgifter som ligger över 6 000 kronor högre än motsvarande familj med samma inkomst och utan barn. Det är därför inte kört att börja spara senare, efter att barnen flugit ut och ekonomin är starkare, även om det kanske bara är tio år kvar till pensionen. Som för mig, då.

Vi både amorterar och sparar - det är ägg i flera korgar, det. Amorteringen står för det säkra sparandet, det som är omöjligt att förlora på trots låg avkastning. Tidigare pension är målet men även en tidigare arbetstidssänkning.

Jag insåg inte, märkligt, nog att det finns varianter på att gå ned i tid utan det var en kommentar här på bloggen som tog mig ur mitt stelbenta tänkande. Mitt arbete är relativt fritt och en arbetsdag kanske är tio timmar medan en annan är sex. Och med en tidnedgång till exempelvis 90 % skulle jag kunna ta en hel ledig dag per vecka genom att arbeta nio timmar de andra fyra dagarna. Eller vid 85 % skulle det bli åtta och en halv i genomsnitt.

En dag extra ledigt per vecka. Det låter mumma. Jag ska prova på. Det ska jag. Mina vänner ska jobba till 65. Inte jag. Inte då.



Kommentarer

Populära inlägg