Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Övertolka


Igår hade jag en sådan där dag på jobbet. Då jag började känna irrelevans, trötthet och uppgivenhet. Varför jobbar jag här egentligen? Jag kan ju inte påverka och alla har sina egna agendor, allt från första jobbet och skaffa sig erfarenhet till hårda karriärmål. Jag då? Jag som vill göra skillnad, skillnad för kunden. Hjälpa, stötta, bidra och vara en partner att lita på.

Men det hjälper ju inte. Det är en kuliss. Vi ska bara verka vara en bra leverantör men samtidigt ska vi fakturera dem så hårt det bara går. Ingen symbios, egentligen. Inga tankar ens på att vara en del i samhällets väl och ve fastän man kan.

I slutänden är målet bara ett - en börsnotering. Och det är vi många som vet hur det fungerar. Det enda målet nu är att putsa upp och måla om. Det verkliga arbetet innebär att visa så bra siffror som möjligt, med de rätt kundkategorierna, de bästa och mest motiverade medarbetarna och den bästa produkten. Det kallas också ibland, lite elakt, för att sätta läppstift på liket - lite vackrare men samma sak i botten.

För kortsiktig hög lönsamhet leder ofta till svårare tider runt hörnet - glömmer du bort det långsiktiga partnerskapet med kunden blir det dyrt bakslag i sinom tid. Om inte medarbetarna känner inspiration och glädje i sitt arbete utan jagas med piska för att fakturera mera så har du snart inga medarbetare kvar. Om du bara har produkt ett och inte olönsamma produkt två och tre under utveckling så är du snart efter konkurrenterna. Om du bara fokuserar på det yttre - lacken på bilen - och glömmer bort att serva motorn så kör man snart inget mera. Men det gör inget - för bara man kan sälja företaget dyrt på börsen så att ägarna kan casha in så är allt bra.

För efter en lyckosam börsintroduktion där VD med flera får ut sina pengar och bonusar - då är nämligen resan över för många. Ledande aktörer brukar lämna eller sparkas ut. En del av de ursprungliga ägarna - entreprenörerna - går vidare mot nya äventyr. Ett börsnoterat företag är sedan ett annat företag, en annan sort. I min bransch är personalen allt, utan den finns ingen verksamhet. En sminkad gris kan vara vacker men är fortfarande en gris. Siffror är en sak medan verksamheten är en annan.

De flesta bara jobbar på utan att ens tänka. Stiger upp och går till jobbet och sedan går man hem. Man gör roliga saker på jobbet men vet egentligen inte mycket kring varför man gör det. Man pratar skit om kunden för att de är så bråkiga eller inte nöjda. Man går runt och tror att man har ett egenvärde, ett eget syfte och att lönen kommer oavsett. Man är missnöjd för att kaffet är dåligt eller att stolen är för hård. Man ägnar sig åt småsaker och petitesser.

Så jag undrar ibland - varför går folk till jobbet? Varför jobbar de? Inkomst behöver man - men i övrigt? Jag behöver motivation och inspiration för att trivas. Jag behöver mål som ligger i linje med mina personliga värderingar. Men vad behöver de?

Kommentarer

Populära inlägg