Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Glatt värre


Känn lugnet. Jag säger det till mig själv. Det här blir bra. Det är bara annorlunda. Det är något nytt.

Det ter sig kanske löjligt för dig men nu har jag gått ned i tid och känner en oro. Det gick förvånansvärt enkelt och det är möjligen det som ger anspänningen. Det som troligen var en gest av tillmötesgående av arbetsgivaren översätter jag till att jag inte är tillräckligt viktig. Trams, jag vet. Jag som pratat så mycket om att jobb är ett hinder för ett självförverkligande och nu möter möjligheter öga mot öga får stora självan.

Än löjligare är det att det handlar om tio procent mindre arbetstid. Men det gör skillnad över tid för mig. Verkligen stor skillnad. Vad är det i siffror, då? Jo, följande:

  • En nettolön på 94 %.
  • 25 extra dagar lediga per år utöver semester.
  • 3 dagar mindre semester, dock.
  • Så totalt 52 dagars ledighet årligen utöver helger.
En glädjande bra start på vägen mot total ledighet, tycker jag nog. Men efter detta konstaterande glider tankarna över på kostnaden - varje månad ger en förlorad nettoinkomst på drygt tvåtusen kronor.

Men på samma sätt som familjen Penning låtit kostnader glida iväg genom åren i takt med ökade inkomster så kan vi väl göra samma övning i den andra riktningen. Och med ganska enkla medel och utan några egentliga inskränkningar av livskvalitet är det förvånansvärt lätt att dra ned på två tusenlappar i kostnader. Samma liv - mindre arbetstid. Genialt!


Jag börjar med detta intressanta projekt efter sommaren. Utmaningen blir att inte jobba mer än just nittio procent. Blir det pannkaka av det går jag upp i fulltid igen. Men vem vet, jag har ju inte smakat på friheten än.


Kommentarer

Populära inlägg