Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Sommartankar


Nu är det sommartider. Hej hej! Semester stundar snart eller så kanske du redan är i full färd med din välförtjänta ledighet. Oavsett så är årstiden med sol och ljumma vindar tid för återhämtning, vila, kontemplation och eftertanke. Och just eftertanke kräver ett visst avkopplat sinne. Vart går dina sommartankar?

För egen del funderar jag på självständigheten att välja själv. Vikten av det. Och vad som leder till det. Och det är, paradoxalt nog, just det att tänka själv. Egna val baserat på egna slutsatser - efter ett funderande i varierande utsträckning.

Egna beslut behöver nödvändigtvis inte vara bra beslut. De har dock en fördel i att ansvaret är ens eget - det finns ingen annan att skylla på om det går snett. Och ska vi hårddra det så är även att följa andra ett eget beslut. Så det kokar alltså ned till att allt är din egen skuld eller förtjänst.

Det finns all anledning att bli misstänksam inför masspsykos. När för många gör likadant. Så som en norm lätt blir en sanning. Där förväntningarna ligger att du ska göra som alla andra.

Sköta sig i skolan, få bra betyg, läsa vidare, få en examen, skaffa ett bra jobb, göra karriär, bilda familj och köra villa, volvo och vovve. Många gör så. Jag har också gjort så. Och det utan eftertanke. Jag har följt efter så som ett viljelöst får. Men var det rätt? Var det rätt för mig? Det är en olustig fråga att försöka besvara. Men jag tänker inte sitta här och försvara mina val. De kanske inte var vad jag skulle gjort idag.

Sörj inte över spilld mjölk, så som ordspråket säger. Det är inte över. Färden har möjligen gått i en mindre önskvärd riktning men det betyder inte att det bara finns en upptrampad stig att fortsätta på - det är bara att göra en nittiograders sväng och ta steget ut i det gröna, sköna. Det är aldrig för sent att växa upp. Det är aldrig för sent att ha en lycklig barndom. Det är aldrig för sent att ge upp.

Det sägs att fattiga människor köper prylar, att medelklassen köper bostad medan rika köper investeringar. Översatt i den dyrbara tid vi förfogar över vill jag hävda att de som vill stanna i andlig fattigdom använder den till förlustelser i stunden medan de som vill förverkliga sig söker den större meningen - varför är jag här? Vad är mitt syfte?

Allt oftare kan jag känna oro eller kanske sorg över att jag inte bryter mig ur min gyllene bur. Att det fattas mig något. Eller att jag har allt men att det är fel saker. Samtidigt så vet jag att det inte finns några gränser som jag inte sätter upp i mitt sinne.

Vi får se vad som komma skall. Idag börjar jag min semester. Det ska bli spännande att se vad mitt inre jag säger åt mig när bruset stillar sig.


Kommentarer

Populära inlägg