Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Vill inget ha


Funderar du någon gång kring dig själv? Din person? Ditt sätt att vara? Vad är egentligen nödvändigt för att leva det goda livet? Vad är i sanning viktigt?

Inte mycket, egentligen. Inte pengar. Inte berömmelse. Inte makt. Inte heller familj, barn och vänner. Hur är det möjligt, det låter sjukt och absurt! Nej, det handlar om att koka ned allt till sin minsta gemensamma nämnare. I grunden är det enda som är av vikt: dygd.

Vad är det för högfärdigt struntprat. Dygd! Ren präktighet, eller? Per, du har då tappat det helt! Viktigast för mig är min familj, mitt jobb, min karriär, mina pengar och så mycket mera. Men ta ett djupt andetag, släpp förutfattade meningar och läs och tänk.

För betyder egentligen ordet dygd? Man bör väl börja där. Dygd betyder nämligen ett eller flera eftersträvansvärda karaktärsdrag. Som exempelvis att vara snäll. Eller empatisk. Och då blir ordet dygd så mycket mer intressant. Vi använder ju aldrig ordet dygd till vardags eftersom det känns gammeldags och kanske förlegat. Och sedan visste vi ju inte vad det betydde heller.

Men låt oss fördjupa oss lite i det här. Vi har exempelvis Kardinaldygderna från Platon och Aristoteles:

  • Vishet/Omdöme/Klokhet (sofia).
  • Rättrådighet/Rättvisa (dikaiosyne).
  • Måttfullhet/Måttlighet (sofrosyne).
  • Tapperhet/Uthållighet (andreia).
Bland dessa finns några goda egenskaper, minst sagt. Sedan har vi de sju dygderna som kommit till som motsats till de sju dödssynderna som märkligt nog är mer berömda.

  • Ödmjukhet (motsats till högmod).
  • Generositet (motsats till girighet).
  • Kyskhet (motsats till vällust).
  • Medmänsklighet (motsats till avund).
  • Avhållsamhet (motsats till frosseri).
  • Tålamod (motsats till vrede).
  • Flit (motsats till lättja).
Några är lite ur tid men de flesta är även idag av stort mänskligt värde.

Rosenkreuzarna myntade bland annat vänlighet, noggrannhet, ärlighet, tolerans, omdöme och välgörenhet så som eftersträvansvärda dygder.

Men jag vill inte vara måttfull! Och inte avhållsam! Jag vill frossa i oxfilé, så det så! Så hur kan det vara så? Ska man verkligen rycka undan minsta lilla nöje eller glädje i sitt liv? Att ha prylar eller att få uppskattning, hur kan det vara oviktigt? Det kan ju inte stämma!

Det blir tydligare om man formulerar om det hela. Så läs och var noggrann.

Att lära sig skillnaden mellan att behöva eller vilja ha är väsentlig. Om du behöver bli berömd eller behöver bli rik - då är du också sårbar. Om du behöver din katt, ditt barn eller din vän? Samma sak.

Den kloka slutsatsen är att ha, uppleva och uppskatta - utan att vilja ha. Istället vilja ha ingenting. Detta innbär avsaknad av att vilja ha allt eller mycket. Läs stycket en gång till om du behöver. Att inte vilja ha någonting, inte ens dina barn.

Låter det fortfarande absurt? Jag har all respekt för det i så fall. För mig tog det tid att förstå.

Det handlar om följande - gläd dig åt allt som du har medan du har det. Var tacksam för allt som kommer din väg. Men du behöver också kunna fortsätta att leva utan det - ifall att det försvinner ur ditt liv.

Det här kan vara svårt att smälta. Min familj? Jag skulle dö utan dem! Nej, egentligen inte.

Allt är flyktigt i olika grad. Du har bara här och nu. Uppskatta och visa uppskattning den enda stund som finns. Då blir det tydligare - vem vill du vara här och nu?


Kommentarer

Populära inlägg