Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Biligt


En tredjedel av alla personbilar som numera införskaffas av svenska folket är privatleasing. Det är på många sätt ett bekvämt sätt att få tillgång till en ny bil via en månadskostnad som man kan hantera. Att köpa en helt ny bil är idag en affär som inte helt sällan tangerar en halv miljon kronor. Det är förfärligt mycket pengar för ett plåtlåda på fyra gummihjul.

För med privatleasing kommer aldrig den fråga upp som måste finnas där när du köper en ny bil - hela prislappen. Det är högst behagligt för försäljaren att slippa prata om sexsiffriga belopp och istället prata om månadskostnaden. Det vill säga: vilken månadskostnad vill du ha? Och vi enfaldiga människor klarar inte av den här mentala biten utan ser tre eller fem tusenlappar som högst rimliga.

Det är kanske också därför som man ska undvika nya bilar helt och hållet. En privatleasad bil lämnas åter efter tre år när man betalat kanske etthundrafemtiotusen kronor, sedan måste man starta karusellen en gång till om man vill ha något nytt att köra i. Köper man en ny bil tar man antingen av surt förvärvade sparslantar som levererar bättre på börsen eller så lånar man till den med räntekostnad därtill. Och oavsett köpt eller lånat så är en ny bil bara blank och fin en gång - i bilhallen.

Just den här helgen vad tidningen extra välfylld med bilannonser. Och nästan alla innehåller både ett privatleasing- och ett låneerbjudande. Och det handlar om månadskostnader som presenteras där mycket spännande döljs bakom kontantinsats, restvärde och restlån. Många låter sig uppenbarligen förblindas av det här.

Därmed inte sagt att privatleasing kan vara billigare än att köpa en personbil, dock oftast under förutsättning att du inte överskrider 1 500 mil per år och är beredd på att hålla vagnen i mint condition. Man hör ofta att minsta repa kan kosta mycket men även däck med högt slitage får man betala extra för.

Privatleasing är nog främst ett sätt att få människor att 'köpa' ny bil oftare. Accepterar man månadskostnaden så är det ju lika enkelt att acceptera den igen. Det bästa argumentet enligt mig att privatleasa sin personbil är våra nyckfulla och verklighetsfrånvända politiker som inte går att lita på. Vilka beslut kring skatter med mera kommer att poppa upp de närmsta åren? Nej, det är nog bättre att hyra sin bil och sedan kunna lämna det åter efter tre år.




Kommentarer

Populära inlägg