Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Be om lov


Alla människor vill vara omtyckta. Vi önskar acceptans. Vi vill vara utvalda. Vi vill få betyget med beröm godkänd från alla vi har i vår närhet - men också av våra kritiker, från den stora massan, från marknaden. Detta verkar vettigt men är det inte.

Kanske utmanar jag när jag säger att de flesta människor uppvisar ett obegåvat beteende? Att man väljer att följa den breda opinionen utan att titta på saker och ting utifrån eget perspektiv, med oroande, hårda åsikter som emellanåt är bakåtsträvande. Och detta beteende tror vi att det berättigar oss till att alla ska älska oss? Ni hör nog ordet nonsens här.

Det är mer än underligt hur mycket vi söker respekten hos människor vi inte respekterar själva. Och hur långt vi är villiga att gå för att få den.

Om du frestas att titta utanför dig själv i jakten på acceptans, inse då att du kompromissar med din egen integritet. Om du behöver ett vittne, var då ditt eget.

Du har, förmodligen, din egen standard, din etik och din inre kompass. Frågor som hur du vill vara. Mot vilka kriterier ska jag bedöma mig mot? Vad anser jag vara viktigt? Så som Epictetus uttryckte det: hur länge ska du vänta på att kräva det bästa för och av dig själv?

Med din inre målbild blir applåderna meningslösa. Buropen också, för den delen. När din inre integritet betyder allt behöver du dem inte. Det betyder inget alls vad andra människor säger eller tycker. Acceptans eller ignorans är lika tomma i innehåll. Vad som betyder något är att du vet att du har rätt - och att du gör det rätta.

Just that you do the right thing. The rest doesn’t matter. Cold or warm. Tired or well-rested. Despised or honored. Dying or busy with other assignments.

Marcus Aurelius i Meditations






Kommentarer

Populära inlägg