Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

På det


Håret har grånat och rynkorna är påtagliga både här och där. Mycket tid har passerat. Jag har passerat de femtio. Det finns mycket jag inte gjort eller inte förmått åstadkomma. Men det är ingen ursäkt.

Jag tänker ibland på Nelson Mandela. Han satt fängslad i arton år på Robben Island i en cell på drygt 5 kvadratmeter. De vakter som under åratal plågade honom i hans fångenskap bjöds sedermera av Mandela till hans utnämningsmiddag till president där de fick sitta mycket nära Nelson. Frågor ställdes varför han valde att göra detta. Och det handlade om förlåtelse. Om jag inte hade inviterat dessa män så hade jag fortfarande varit i mitt fängelse, var Mandelas replik.


Du kan alltid ursäkta dig, göra dig till ett offer och inte genuint förlåta och gå vidare. Detta drabbar dock endast en person - dig själv. Oavsett vilken stor människa Nelson Mandela var så förstod han vikten av att förlåta på riktigt. Förlåta andra. Och förlåta dig själv. Du har inte råd med något annat.

Jag har fortfarande tid. Jag har så mycket tid.

Det kan kanske kännas som om jag börjar bli gammal, att saker och ting inte blev så som jag planerade. Att jag kanske blivit rejält tilltvålad av otur. Och så är det kanske - men faktum kvarstår att jag har tid kvar. Jag kan fortfarande åstadkomma bra saker i mitt liv. Jag kan fortfarande vara tacksam för den tid, oavsett i vilken omfattning, som finns kvar.

Mandela släpptes ur sitt fängelse efter 27 års fångenskap som 72-åring. Han genomlevde ett veritabelt helvete och kom likväl ut som en stark människa. Och vad han åstadkom därefter är stor historia. Han började. Än en gång.

Så tänk kring dig själv och den du är. Tänk om du hade blivit benådad i din dödscell? Om du vaknat ur en lång koma? Om din cancer i din kropp var på återtåg? Skulle du då tänka att det är för sent att starta eller att börja om? Eller skulle du tänka att, ja, jag är lyckligt lottad. Det här är början av mitt liv?

Det finns inget som heter att det är för sent. Det finns bara nya starter i ett människoliv. Du kan bara börja. Eller som en vän till mig uttryckte det: det är aldrig för sent att ge upp.

Kommentarer

Populära inlägg