Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Dina hinder försöker lära dig något


Adapt and overcome. Varför låter engelska oftast bättre? Anpassa och övervinn, kanske? Syftet i innehållet ser jag ju. Något människan gjort i evinnerliga tider för att överleva men också nå framgång. Våra förfäder var tuffare än vi. Dagens människa är svagare, både i sinne och kropp. Av naturliga skäl, så klart, men ger oss också svårare att komma igång. Vi ska inte glömma bort de som skyller allt på andra och omständigheternas natur, de jag gärna kallar offerkoftorna - den kategori människor som får det tuffast av alla.

Ett sätt att gå genom livet är att vända sig bort från de saker som är svåra. Du kan stänga ögonen och öronen för det som är obehagligt. Du kan ta den enkla vägen.

Det andra sättet är det stoiska sättet. Det innebär inte att man inte undviker svårigheter - utan aktivt söker sådana.

Närhelst någonting avvisade mig gjorde jag det till ett ämne för studier och påtvingade mig själv att dra ut det till ett motiv för njutning. Om jag mötte något oförutsett eller som var orsak till förtvivlan, som ett bakhåll eller en storm till sjöss - efter att alla åtgärder för andras säkerhet hade vidtagits  strävade jag efter att välkomna denna fara, att glädja mig över vad det förde mig av det nya och oväntade. Därmed utan chock införlivades bakhållet eller stormen i mina planer eller mina tankar. Till och med i min värsta upplevelse har jag sett ett ögonblick då ren utmattning minskade en del av upplevelsens skräck, och när jag gjorde nederlaget till mitt eget genom att vara villig att acceptera den.

Från romanen Memoirs of Hadrian

En eld förvandlar allt som kastas i det till lågor. Alla hinder är faktiskt bränsle. Hinder för handling främjar handling. Det som står i vägen blir vägen, allt enligt Markus Aurelius.

Det är ett vackert sätt att närma sig världen och i slutänden det enda sättet som passar för våra oförutsägbara och stressande tider. Att undvika svårigheter skulle innebära en fullständig reträtt från livet. Det skulle betyda att gömma sig i okunnighet. Det skulle göra dig fruktansvärt sårbar för kris om och när den drabbar dig.

Istället behöver vi sträva efter att välkomna fara och olustihgeter. Vi kan glädjas över det oväntade och till och med förvandla misslyckande till något värdefullt genom att besluta oss för att äga det. Vi kan lära av obehaglighet och till och med minska våra motvilja.

Det är inte lätt, men varför ska det vara så? Men det är passande. Vi är inte naturligt lockade av hinder och det är just därför vi måste arbeta med att ta reda på hur vi kan lära oss att tycka om dem.

Kommentarer

Populära inlägg